Jungfrufärden.
Igår fick jag åka på jungfrufärden ner från Mailan, jag ramlade av för första gången. Eller ramlade och ramlade, egentligen kan jag inte påstå att jag ramlade. Igår var det +6 och solsken så vi red ut. Barbacka kändes mysigt så det blev det.
Hon var lugnare än vanligt och luffsade på som en annan labrador hela tiden. På hemvägen, 100 meter från stallet så blev hon rädd för....ingenting och flög hon upp i luften och hamnade i diket, jag hamnade på sniskan eftersom jag var helt oberedd. När jag skulle styra upp henne ur diket så hoppade hon åt sidan istället och jag blev stående på marken. Landade på båda fötterna med tyglarna i ena handen, redo för att leda hem henne.
När jag väl var på marken så hade Mailan redan glömt vad hon var rädd för och stirrade på mig som om jag var dum i huvudet.
Ofrivillig avsittning kan vi kalla det kanske. Snyggt kan det inte ha sett ut.
mohahahaga,wråål,gapskratt.....
så tokigt....
fast lite rädd blir jag oxå men de säger jag inte
Härligt med livliga hästar eller hur? Jo föresten, tack för tipset=)! vi hade redan konstaterat att hans sämre sida är höger, men också att han testade oss.... och inte så lite heller. Nu funkar det kanon att longera och ingen korvig ridning på banan heller hahaha... och idag när vi var ut så mötte vi 2 gamlingar på spark och Emil trodde bestämt att dom skulle hoppa upp och bita honom i halsen. Tjing tjong!
