asedg
asrdgdf
ertet
Tisdagsmorgon.
Tyvärr gick det inte lika bra som i söndags men det gick ändå superbra. I traven kändes hon lite okoncentrerad men skritten var super. I galopp kräver jag inte speciellt mycket av henne ännu. Vill inte göra det innan traven är 100%.
Nu ska jag bege mig till stallet och släppa ut odjuren. Sen ta mig ett efterlängtat ridpass. Håll tummarna för att det går lika bra som i söndags. Tidigare när det gått dåligt (det går ju alltid dåligt någon gång) så har jag bra velat kliva av och ge upp och känt mig som världens sämsta ryttare. Nu vet jag ju att både jag och Mailan kan så nu behöver jag bara kämpa lite till. Känns lovely.
Förresten, jag tänkte köpa ridbyxorn igår ändå eftersom det var lite extra rea och de kostade bara 174:- men mormor och morfar i princip ryckte dem ur händerna på mig och pinnade iväg till kassan. På vägen utropades det "Ridstrumpor! Dom där passar till!". Så ridstrumpor fick jag också. Super! :)
Söndag.
Imorgon blir det iaf ett hårt ridpass. Längtar mig knäpp!
Och det är dyrt med ridsport. Jag har nyss köpt Mailan två täcken för 1300:- och nu skulle jag verkligen behöva nya ridbyxor och ett par short chaps. Mian ridbyxor, mitt enda par, börjar bli himla nötta och dessutom är det obbigt att behöva rida i mjukisbyxor varje gång jag måste tvätta ridbyxorna. Sen så känner jag att jag vill ha ett bättre stöd för benen, då är ju ridstävlar bättre än short chaps. Men det är dyrare med ridstövlar och bra short chaps funkar ju faktiskt det också.
Konstigt nog har jag hittat ett par snygga ridbyxor för bara 249:- som jag vill ha, cheap trick! Do I afford them? Hell no. Suger när det är något man verkligen behöver men inte har råd med. Måste prioritera andra saker.
Måndag.
Idag longerade jag Mailan, jag var riktigt leds för hon var grymt okoncentrerad. De andra hästarna hade just fått gå in och hennes stora kärlek i livet, Pontiac var ju inte i närheten. När jag ville att hon skulle skritta så travade hon och när jag ville att hon skulle trava så slängtravade hon i rasande fart.
Jag var sjukt leds men efter lite svett (från min sida) så lyssnade hon och började koncentrera sig mer. Fortfarande gick hon inte bra, men bättre. Jag tänkte att det kan ju inte gärna bli mycket bättre så jag smackade på och bad om galopp. Vad tror ni händer? Jo, hästen galopperar. På volt. I rätt galopp! Jag stod mest och dumflinade.
Det är första gången jag fått henne i galopp på böjt spår utan att hon kastat sig iväg och gormat. Bytte varv till vänstervarvet. Det är att BE om problem då hon har stora problem med att fatta vänstergalopp och jag har bara fått henne i vänstergalopp vid något ensataka tillfälle. På rakt spår blir det mest korsgalopp och på volt blir det bara pannkaka. Aldrig lyckats vid longering. Men nu? Jo, hästen fattar toppenfin vänstergalopp.
Vet ni vad? Jag är så glad så det gör ingenting att hon var dum och okoncentrerad. Och resten av longeringen var hon en stjärna. Ojoj, glad eller vad?
Påväg....
Onsdag.
Imorgon har jag morgonutsläpp i stallet och då ska jag även kika så att min häst inte är halt längre så blir det nog att rida en sväng. :) Hovslagaren sa visserligen att hon var ridbar direkt efter skoningen men jag ville vänta för säkerhets skull. :) Sen ska jag till stallet på em-kvällen också eftersom jag och Anna ska släppa ihop våra hästar. Mailan ska få en hagkompis vid namn Pontiac. :) En vallack som är GIGANTISK. Herregud, hans rumpa är 2dm över mitt huvud. :P
Lördag.
Igår när jag red gjrode jag dock den ledsamma upptäckten att min stjärna är halt. Eller ja, halt och halt. Hon är oskodd just nu och ömmar när man rider på grus. Hoppade av illa kvickt och hovslagare kommer på onsdag 9.00. Tills dess blir det vila.
Onsdag.
Hade som sagt tänkt leka med några cavallettibommar idag men Maria ville löshoppa Cherie så jag sa att jag kunde rida ut istället. :) Tänkte att om man rider ut i skogen så tränar man ju också på att lyfta fötterna. Jag och Mailan har dessutom bara tränat i paddock sen vi flyttade till Villanäs så det var nog på tiden. :)
Anna berättade om en ridväg där det var en massa skumma låtsasdjur i skogen så jag red den vägen för att träna Mailan. Hon är ju ganska tittig av sig. :) Men tyckte Mailan att djuren var läbbiga? Hon märkte dem inte ens. Jag däremot tyckte det var som att rida i en skog som var en korsning mellan Narnia och Pettsson & Findus.
Jag försökte fota lite emd mobilen men det gick som det gick.
Bilvrak från en veteranbil.
En jättestor låtsasorm. Den var säkert tre-fyra meter lång.
Papegojor av stubbar.
Ett hyreshus som var kanske 2 meter högt.
Skogen var superknökfull med dessa skapelser. Fanns helt sjuka saker också som monster, en sten som var målad som ett hajhuvud med blod i munnen, en döskalle i plast på en pinne.
Tisdag.
Strax började hon slappna av mer och sen när vi bytt till höger varv så gick det riktigt bra. Att göra halt från skritt samt ökningar(givetvis, yrbollen) är hon bäst på men hon börjar även lyssna till att bryta av till skritt från trav. Just nu är det verkligen prio ett att få henne att lyssna mer på vikt- och rösthjälper.
Jag och sandra bestämde oss för att träna med Sandra uppe på och jag vid linan kanske en gång i veckan. Plus att jag longerar utan ryttare då och då också. Givetvis så försöker jag alltid att jobba med vikt- och rösthjälper när jag själv rider henne. Idag så tror jag att det blir cavallettiträning. Lyfta på fötterna är inte henner hennes starka sida. Balansen är min akilleshäl så då slår vi två flugor i en smäll.
Söndag.
Sandra vet ännu inte om att jag ska kasta upp henne på Mailan. Men hon lär ju märka det. ;)
Min goding.
Min dator är ju som bekant död. Men jag lyckades få igång den så länge att jag kunde spara en bild på bloggen som jag fotade här om dagen. Tyvärr är bilden lite skev då Mailan står i nedförsbacke och jag står i sned vinkel men ändå, se skillnaden. Hon är mycket finare i kroppen. Tycker dock att hon rä för tunn över revbenen. Jag vill inte att de ska synas och lite bukig är hon fortfarande efter sommarens bete. Någon muskel skulle heller inte sitta fel. ;)
Men med lite mat och motion så kommer hon att bli superfin.
Lördag.
Satan, jag är glad att ingen såg (förutom Sandra). Min sits var förjävlig, vinglig som gud vet vad och usch. Måste träna mer. Kan bara skratta åt spektaklet. Den fulaste gången var nog när jag skulle göra en volt bredvid hindret och Mailan hoppade utan att jag var beredd. Jag tog mig upp så jag inte slet henne i munnen men sitsen. Damnit, jag skäms bara av att tänka på det.
Nu blir det att träna mycket cavaletti och liknande ett tag så jag får lite stadigare sits och Mailan blir mer uppmärksam på vad som finns på marken. Så mina långsiktiga mål just nu är att få henne mer markuppmärksam och gärna sluta springa med huvudet i himlen. I skritt har jag fått henne att slappna av nu. Nu är det bara när hon blir uppjagad som huvudet är högre än mitt huvud i skritt. Traven fungerar ibland och och galoppen är ganska taskig faktiskt.
När man börjar trava så brukar det bli mest slängtrav innan man jobbat ihop henne. Jag vill ha fin trav DIREKT. Så om någon skulel komma och titta på oss nu när vi red skulle det nog se ganska osnyggt ut. Men om samma person hade sett oss för några månader sen skulle denne se de klara förbättringar som skett.
Jag är stolt över att Mailan går så mycket finare nu men jag är minst lika stolt över mig själv som lyckats med detta trots att jag inte ridit på så många år. Ibland kan det kännas hopplöst när jag ser framåt. Det kommer ta så himla lång tid. Men som jag sa till Alex och Sandra. Det är ändå roligt att ta en häst och börja from scratch för då är det så sjukt roligt med varje framsteg man gör.
Ibland kommer man hem från stallet och vill bara gråta MEN för det mesta så kommer man istället hem smålyrisk och pirrig i magen, speciellt sista tiden. Dessutom är jag så jävla envis. Jag slutar aldrig när det går dåligt. Det ska sluta bra om jag så måste traggla i timmar. Hittills har den metoden fungerat och det märks att Mailan tycker att det är roligt att jobba.
Som idag, jag är fortfarande helt pirrig av glädje för att hon idag galopperade på en rund volt helt i vänstergalopp. Inte ens lite korsgalopp. ;) Det är de små sakerna som gör det! Imorgon jobbar jag till sju och sen blir det stallet. Tänkte longera henne och träna på tempoväxlingar.
Fredag.
Då var jag en stolt liten ryttare.
Har även provat hoppa ett litet skutt för första gången sen jag köpte Mailan. Eller ja, hoppa och hoppa. Jag satte fram en bock. De är ju knappt högre än en lite smått höjd cavalettibom. Kanske 30-40cm hög. Gick superbra och jag förstår vad Lisbeth menade med att Mailan hoppar stort. Hon hoppade som om hindret varit en meter högre.
Imorgon (om jag inte måste jobba) tänkte jag testa hoppa på riktigt. Plocka fram ett riktigt hinder ist för bocken och testa hoppa. Jag är jätteparanoid att jag ska rycka sönder munnen på henne och dunsa ner som en tegelsten i sadeln vid landning eftersom att jag inte alls hoppat på fem(FEM!!) år. Tiden går fort. Som jag sa till Alex: Det värsta som kan hända är att jag rycker sönder munnen på henne och dunsar ner i sadeln så att hon får så ont att hon aldrig mer vågar hoppa.
Eftersom inte alla förstår skämt så är det lika bra att jag skriver att jag skämtade med Alex. Har tidigare skrivit något liknande på skoj och fått en negativ kommentar av någon som inet förstått ironin. :)
Ska iaf släpa med mig Marie och Sandra och om vi har tur kanske jag kan skicka in en bild här imorgon. ;) OM jag lyckas hoppa så att det ser okej ut iaf. ;) hihi. Och ja, om jag överlever. Wish me luck!